Ett mindre glatt inlägg...

Usch, nu börjar det närma sig hemflytt och just nu känns det inte alls bra faktiskt. Börjar inse att jag inte kommer kunna ha samma frihet hemma som här. Livet är så annorlunda här. Alla nya vänner som jag "lämnar". Även om jag skall se det som en erfarenhet och en rolig tid så känns det lite sorgligt. Kommer att sakna mycket och många. Känner mig lite vilsen faktiskt, men jag vet att jag snabbt kommer att landa i vanliga vardagen hemma i Sverige igen. Hoppas jag åtminstone. 
 
Idag skall jag försöka rensa min garderob, se vad som skall med hem och vad jag skall ge bort. Köpte nya skor från Ralph Lauren i helgen, samt jeans från Tiger of Sweden (stötte på svenskar som jobbar på Tiger i Sverige, riktigt roligt!). Har även inhandlat presenter till släkt och vänner hemma, ni som inte får något - bli inte ledsna! Det är svårt att få med allt hem så det är mest släkt som kommer få presenter. Får bara ha 30 kg bagage plus 10 kg i handbagage. Vill sååå gärna få med mig några flaskor vin men det kan jag nog bara drömma om... skit! 
 
Lite instagrambilder.
Nya frillan, nya skor, ny träningstopp m.m.
 
Vilket deppigt inlägg detta blev, men jag är inte så bra med förändringar. En riktig rutinmänniska och just nu känns det äntligen som att jag fått ett bra flow här i Kapstaden (tog bara x antal månader...) och minns knappt hur det var i Sverige. Det är väldigt skönt att jag har kvar min lägenhet och att jag kan gå tillbaka till mitt gamla jobb. Utan det hade jag nog vart väldigt förvirrad. 
 
Nå ja, bara att ta tag i dagen. Städa, rensa, laga mat och träna vid 18-tiden. Har köpt nya pills som skall bränna bort fettet och tona min fula kropp. Det är tur att träning finns, för vet att det kommer att kännas bättre när jag fått röra på mig. Tror jag skall köra kondition idag, på med lurarna och köra bra musik. 
 
Om en stund så känns det nog bättre. 

Vinter... not so much?

Ja, vinter alltså... lagom tills ni i Sverige har sommar. Det känns så sjukt på något vis, fast snart kommer jag hem och då har jag bokat fint och varmt väder. Inte för att vintern här är som hemma, men det är kallt. Aldrig upplevt sånhär kyla innan, det kan vara 15 grader men kännas som nollgradigt. Senaste dagarna har dock vart varmare. MEN! Något de inte kan i det här landet så är det att bygga hus. Ingen isolering, inga element. Husen är enbart anpassade för sommar (om ens det?), så det är just nu varmare ute än inne. Det är tur att jag har en sängkamrat att snika värme ifrån för annars hade jag nog frusit ihjäl. Jag röstar för att vi inför sådan här vinter i Sverige (med isolerade bostäder och element så funkar det)! För seriöst, hade vädret vart likadant i Sverige som det är här så hade Sverige vart världens bästa land. 
 
Vinter?
 
När jag kommer hem till Sverige vill jag sitta på en uteservering, beställa in massa smårätter och dricka gott vin. Vem följer med mig? 

Quick update!

Dagarna bara går, hänger knappt med och nu är snart augusti slut. Snart en månad sen som R åkte hem ju, hur galet är inte det?! Jag håller mina tummar stenhårt så jag kan åka ner till honom så fort det bara går, håll ni tummarna också! Annars går allt bra, denna veckan har jag kört 4 spinningpass, är helt slut i benen och rumpan. Jobbet går bra också, skolar in sista barnet som skall in i gruppen. Roligt! 
 
Igår var det kräftskiva hos mina föräldrar. Väldigt trevligt och det är ju så himla gott med kräftor! Till efterrätt var det varm "fruktsallad" med vit choklad på, det kan jag verkligen rekommendera. 
 
Denna veckan har det vart fint väder och ännu bättre skall det tydligen bli veckan som kommer, det tackar jag så hemskt mycket för! 
 
Kräftskiveoutfit, grötfrukost, Duchess i min nya väska och min fina säng <3
Glöm inte att följa mig på Insta! @mikaelamiller87

Blir så förbaskat provocerad...

...av min förkylning! Den sitter bara i halsen och så nyser jag, precis som om den inte bryter ut ordentligt. Vågar inte träna när jag har ont i halsen eftersom fitnessfighten börjar 1 april, vill inte vara sämre tills dess. Det hade varit så mycket enklare om jag var riktigt förkyld och inte bara såhär lite mesigt, har egentligen orken till att träna. Förra veckan blev det inte mer än två pass eftersom jag hade långa dagar på jobbet plus åkte till Karlstad lörd-sönd. Det har inte blivit träning denna veckan heller pga halsen, ångest deluxe! Så fort jag inte tränar på några dagar så känns det som jag har tappat allt. Någon mer som känner så? 
Glad påsk föresten! Hoppas att ni får mysiga dagar, en annan är mest glad för långledigt med inga planer (förutom middag på lördag).

Vem fan är Lady Dahmer?

Alltså, den här Lady Dahmer, jag vet inte vem det är eller något men en Facebookvän hade gillat hennes s.k status och då kommer den tydligen upp i min News Feed (som är det sämsta med FB, jag vill inte se vad folk gillar osv). Det gör mig så jävla arg att hon kan uttala sig så, vad fan gör det om folk (jag och många andra) pratar om träning samt kost och vilket resultat det ger? Jag läser många bloggar, följer många instagramkonton som berör just kost och träning för att peppa mig själv och min träning, älskar det! Om det jag skriver/säger ang. dessa ämnen kan hjälpa andra att komma igång för att leva ett mer hälsosamt liv så skulle det göra mig otroligt stolt. Speciellt i dagens samhälle när otroligt många är överviktiga och knappt rör sig under en hel dag. Ätstörd är jag knappast, ätstörd var jag innan när jag misshandlade min kropp genom att dricka massa alkohol och äta onyttigt. Jag tänker Facebooka, blogga och prata om det precis hur mycket jag vill och om den här Lady Dahmer nu känner sig uttömd och våldtagen av det så borde hon söka hjälp. Fast å andra sidan, vad kan man förvänta sig av någon som kallar sig själv för feministfitta? 

strö lite socker på mig.

Ligger just nu i soffan och frossar i rostade majskorn, säkert inte nyttigt men med all säkerhet nyttigare än djungelvrål som jag är sugen på. Har för första gången sen jag började träna blivit sugen på smågodis och då tycker jag inte ens om det speciellt mycket. Man äter bara för mycket tills man mår illa och får ångest, varför ens äta då liksom? Konstigt att jag fått sug efter det nu? Kanske har något att göra med mina p-piller som jag börjat med nu? När jag får onyttighetssug brukar jag hinka i mig vatten, hur gör ni? Står ni emot eller låter suget vinna över er? Får nästan lite abstinens. 
 
Idag hämtade jag ut mitt paket från fitnessguru, en väldigt rosa shaker och fettförbränningskapslar. Har aldrig testat något sånt för att öka förbränningen men nu börjar jag känna mig lite smått desperat. Lår, rumpa och nedre rygg svarar så jäkla segt på träningen och kapslarna är vätskedrivande för att motverka vätskeansamling kring dessa områden. Bara att hoppas på det bästa. Dessutom är de prestationsförhöjande vilket jag kände av idag, 70 minuter morgoncardio kändes nästan som 30 minuter och jag svettades som en gris. Heja heja! Däremot innehåller kapslarna koffein, jag tänkte inte på det när jag efter träningen drack kaffe, satan så illa jag mådde. Jag klarar inte alls av lika mycket koffein längre, kunde dricka hur mycket som helst innan och nu blir det bara en kopp om dagen. Min kropp har nog helt och hållet gjort slut med kaffe. Kanske dags att köpa koffeinfritt kaffe? 
 
Matchar sport-bh och shaker, haha!
 

Linus & jag.

 
Vi bara myser vi, eller nja, kanske inte. Jag önskar att jag kunde få ligga inne en hel dag i sängen och bara mysa men tydligen är det någon som har bestämt att man måste jobba när man är vuxen. Nej då, så illa är det faktiskt inte, jag älskar att jobba och hade aldrig i hela mitt liv velat vara utan jobb men jag är väldigt trött och min kropp kräver ledighet. Förkylningen är bättre nu så jag tänker att jag kan träna imorgon, jag måste träna imorgon för jag klättrar på väggarna och är allmänt stissig. Låt denna veckan gå fort så jag får röda och härliga dagar! 
 
Jag måste f.ö sluta kolla på julkalendern, inatt har jag jagat andar (eller spöken) med morötter. Det låter sjukt (och det är det) men jag vaknade av att det var så läskigt. Andra natten med mardrömmar. Stress? 
 
Aja, nu måste jag göra slut på min energi på något vis innan jag skall sova.

you are the risk I'll always take.

Deborah - Happy Birthday.
Snyggt men jävulskt att få bort.
 
Åh herregud, vet ni om att det bara är 47 dagar kvar tills jag åker till Sydafrika? Jag börjar få resfeber! Det är en väldigt lång flygresa när man åker själv, skall sitta i Istanbul i 7,5 h innan den lååånga flygturen till Kapstaden börjar. Jag är väldigt säker på att det kommer vara värt väntan och all nervositet, har hitills bara hört bra saker om Kapstaden. Hon som vaccinerade mig inför resan har bott där och älskade det, kände sig aldrig otrygg i stan eller så. Så mamma, jag tror att du kan vara lugn och dessutom så är Rickard stor och stark, haha! Den största utmaningen för mig just nu är väl att det inte finns något vass att gömma sig i vid stränderna. Min kropp är inte riktigt bikiniredo än om man säger så, hehe! Förhoppningsvis är det väl så att den är lite bättre tills dess att jag åker, man ligger ju i hårdträning! 

always play to win.

 
Nu kommer ni sucka lite och tänka att jag bara tjatar om träning, det kanske stämmer, men jag gör fasiken inte mycket annat än jobbar och tränar. Sååå here we go...
 
Jag funderar på att plocka ner min våg från vinden, jag har inte vägt mig eftersom jag inte vill bli besatt av siffrorna utan vill se resultatet fysiskt så att säga. Om ni förstår? Men nu känns det som att jag borde väga mig med tanke på att jag räknar kalorier och har kört på vikten som jag vägde senast jag stod på en våg. Hoppas verkligen inte att jag har den vikten nu, det borde jag inte ha med tanke på att kläderna blir större. Ändå vill jag inte veta eftersom det finns en rädsla att bli besviken och låta det ta över istället för det resultat som jag faktiskt ser och känner. Hänger ni med? Någon som kan säga åt mig hur jag skall göra för jag verkar inte kunna ta egna beslut, haha! 
 
En annan sak som jag har tänkt på också är att jag bara känner mig nöjd efter konditionspass när jag är svettig och helt slut. Jag är aldrig nöjd efter ett styrkepass eftersom jag inte är svettig, det känns inte som att jag har jobbat helt enkelt. Vilket är fel, hoppas jag. Jag kör på lättare vikter eftersom jag vill ha långa muskler. Borde jag köra på tyngre vikter för att känna mer resultat? What to do?
 
Köpte föresten träningsbrallor på h&m och en sport-bh, väldigt sköna måste jag säga och mycket billigare än andra sportkläder. Nu behöver jag bara fler ombyten, bättre skor och sköna tröjor att träna i. Vill inte ha tighta överdelar till tighta nederdelar. Vart finner jag sköna träningströjor?

När en mening får en annan mening.


Har ni någonsin testat att byta ut ord i meningar för att de skall få en annan mening? Ibland gör jag så för att få någonting gjort. Jag ogillar måsten, att jag måste göra något, får magkatarr av att bara tänka på det ordet. Det får en sån negativ klang och det blir istället att jag skiter i det. Jag brukar istället tänka att jag vill göra något, eller behöver göra det. Som t.ex. "Jag behöver diska.", och för att göra det ännu bättre kan jag tänka "Jag behöver (eller vill) diska för att det är så skönt efteråt när allt är rent.". Visst låter det bättre än "Jag måste diska."? För mig fungerar det för att ändra inställning till jobbiga moment. Det är lite som citatet som jag la in på bilden här ovanför, jag har, förr, vart osäker i nya situationer, gillar inte att slänga mig in i saker som jag inte riktigt har koll på. Vad skall jag vara rädd för, egentligen? Vad är det värsta som kan hända? Genom att ändra mitt sätt att tänka så blir jag lugnare och duktigare på att slänga mig in i något. Visst, vissa situationer kräver ändå att man tänker efter en eller två gånger, men ofta är det bara att göra det. Just do it!

När livet är orättvist.


Ibland när man lever i en liten skyddad bubbla och läser om tragedier, som t.ex. gårdagens när nästan ett helt hockeylag försvann. Poff, borta, kommer aldrig mer igen. Så blir man påmind om hur skört livet är, hur snabbt det kan förändras, hur arg man kan bli, hur ledsen man kan bli och det går inte att göra något åt det. För på bara en kort sekund kan liv släckas och det är så onödigt, fruktansvärt onödigt. För bara några dagar sen satt jag och kollade på Stefan Livs bröllopsbilder i en fotoblogg och nu finns han inte mer, borta från sin fru och sina barn. Och många andra har ryckts ifrån sina familjer som står kvar och kan inget göra, mer än att känna ilska, sorg, förtvivlan och alla andra känslor som kommer med tragedier. Det är inte rättvist. Förbannadejävlaorättvisa. Det kan fan inte finnas någon mening med att ett plan skall störta och så många skall mista livet? Pissigt är det.

Alla mina tankar går till Stefan Liv och hans lagkamrater, deras vänner, familjer, släktingar... hoppas ni alla finner ro någon dag.

När blir man vuxen?

Jag har funderat lite över min ålder, jag fyllde ju 24 år nu i Januari och nästa Januari så fyller jag 25 år. Herregud - 25 år?! Är jag så gammal? Jag känner mig fortfarande som en 18-åring, i vissa fall. Ett vuxet barn som ibland bara är jättevuxen. Hur går det ihop? Kanske är som Lisa i Bullerbyn säger, att det kanske är då man är alldeles lagom gammal? Jag kör på det och kommer att tänka hela livet ut att jag är precis lagom gammal.

Hur känner Ni andra angående Er ålder? Äldre, yngre eller lagom?

För att hitta lugnet...

Jag är en sådan person som stressar upp mig lite lätt i vissa situationer, medan jag i andra situationer är lugn och tar allt med en klackspark. Men ofta blir jag stressad inombords, får magkatarr och blir irriterad, det är mest i situationer som rör skolan, vid tentatider t.ex. Jag har under detta året försökt hantera stressen och försöka hitta sådant som gör mig lugn. Det kan vara:

1) Träna, är lugn efteråt
2) Skriva av mig i t.ex. bloggen
3) Power nap, blir som en nystart på dagen
4) Ändra tänket

Med att ändra tänket, så menar jag att om något känns jobbigt så tänker jag om. Istället för "jag måste göra detta..." så tänker jag istället "jag vill göra detta därför att...". Förstår ni hur jag menar? Man kan styra så mycket och lura sig själv genom att tänka såhär. Försök! Det är ett hett tips! Mindpower!

Hur gör ni vid stressade situationer? Tar gärna emot tips! Kan behövas inför mitt sista år på universitetet, C-uppsats och annat som väntas.

Fluffy!

Ibland får jag för mig knasiga saker, ta t.ex. när jag är ute på krogen. Då när vi är på ett av de lite mer finare ställena så ser man både det ena och det andra i klädväg, dock mest kavaj och den lilla svarta. Något som verkar vara en grej just för det stället är (på tjejer) pälsjacka alt. pälsväst. Det finns inget värre än pälsjackor och pälsvästar i min värld (förlåt mormor!), inte ens oäkta päls är najs tycker jag. Jag tänker mest på, ursäkta mig nu, damer-som-vandrar-på-gatorna-för-att-hooka-med-män-som-vill-betala-för-lite-rajtan. Inte gamla damer dock, de kan vara söta i sina pälsjackor, typ mormor, hon är alltid söt iofs. Sen undrar jag varför i hela friden har man päls på sig i junimånad?! Vi höll på att svettas ihjäl i kavaj liksom.

Nåväl, till det knasiga nu då. Jag har fått något slags ticks, att jag måste klappa på pälsjackorna och pälsvästarna. Det enda som jag kan tänka på är scenen i filmen Despicable Me när lilla tjejen får ett gosedjur. När pälstjejerna går förbi så vill jag bara skrika "It's so fluffy!!!".

Jag är inte normal, jag undrar vad jag har för syndrom, någon som har en aning?


Det här med att skaffa barn...

Jag och bebis-Wilmer förra sommaren.

Jag har funderat lite över en sak, det är så himla många i min vänskapskrets som har barn. Innan var jag väldigt säker på att jag ville ha barn, men jag vet ärligt inte längre hur jag känner för det? Måste man skaffa barn? När man säger till någon (för att se reaktionen) att man inte vill ha barn, så kan folk bli sura. Precis som att det är en självklarhet att man skall skaffa barn. Men ingen ifrågasätter när man säger att man vill ha barn. Hur vet man att man är redo för barn? Blir man ens redo? Man har ju absolut ingen aning om vad det är för en liten knodd som tittar ut. Är man redo för just det barnet? Jag menar, barn kan jag ta hand om, det är jag duktig på. Men ingen vet vad för barn man får. Kanske får ett barn som är sjukt, har en utvecklingsstörning osv.

Det kanske är så enkelt att det handlar om att jag är i ett skede i livet där det inte passar att skaffa barn (ja, dels för att jag är singel, hehe), är student och har inget fast jobb. Fast jobb och bra bostad är ett måste innan jag ens tänker på att skaffa barn. För att leva lika fattigt som jag gör nu, med barn... no fucking way! Men vem vet, en dag kanske det känns rätt. Sen en sak till som jag har tänkt på, jag kan mycket väl nöja mig med ett barn, rent egoistiskt. Men man har ju hört att ensambarn gärna hade önskat sig ett syskon, för att ha någon att dela minnen med när de blir äldre. Men jag vet inte... skall man behöva tänka på det med?

Fram tills det blir aktuellt med barn, om det blir aktuellt, så är jag nöjd och glad med att passa kompisars barn. Men OM jag fick välja, så skulle jag välja att kidnappa Lovisa på heltid. Världens grymmaste unge. Och hennes storasyster skulle isåfall vara Alva. Får man göra så? Kidnappa barn. :P

Bara lite flummiga funderingar från en fundersam och flummig Mikka ;)

Älskade hatade våren.

Kopierar min status från Facebook. Orkar liksom inte tänka mer.

"Det är f*n synd om mig och alla andra pollenallergiker. Gå runt och vara trött hela våren (och sommaren!). Hjärnan är mos och kroppen hänger inte med. Orkar knappt kliva upp på morgonen. Medicinen gör att man kan andas men får en att bli ännu tröttare. Satan!"

Hur gör ni andra pollenallergiker om våren? Hur fungerar det för er?

Det här med avundsjuka...

Har ni någonsin varit utsatta för avundsjuka? Hur vet man att folk är avundsjuka och vad innebär den s.k svenska avundsjukan? Det sista så har avundsjuka vart hot topic bland mig och mina vänner, jag har även läst om det i bloggvärlden. Det har varit allt från att folk slängt ut sig elaka saker om personer eller ifrågasatt hur en viss person har råd att leva som den gör.

Visst är det lustigt att folk så väldigt gärna vill lägga sig i hur folk lever? Ta ett exempel som min vän Sofia tog upp, vi lever ett gott liv, vi roar oss, vi unnar oss och vi mår bra. Det ger folk flera anledningar till att vara avundsjuka Men varför skall man vara avundsjuk? Jag är inte avundsjuk på Sofia och hon är inte avundsjuk på mig, vi unnar varandra den lyckan. Tänk om alla kunde tänka sig? Det är inte så att vi sitter hemma och väntar på att allt skall komma till oss, vi ger oss ut och tar för oss av vad livet har att erbjuda. Vilket de flesta av mina vänner gör och de flesta säger sig ha varit utsatta för avundsjuka.

Jag vet inte om jag personligen har varit utsatt för det, men för ca ett år sen var det ett några tjejer i skolan som dummade sig. Varför? Jag har ingen aning. Är det för att jag har ett bra liv, för att jag är ambitiös, för att jag är ödmjuk eller för att jag har det bra rent materiellt? Är det för att dessa tjejer behöver hävda sig för att själva framstå som "lyckade"? Jag blir inte klok! Jag bryr mig inte nämnvärt om det, vad folk tycker och tänker är jag inte intresserad av, så länge jag vet vart jag står i livet och att jag lever det fullt ut. Jag önskar bara att alla kunde göra det och som sagt, framförallt unna varandra att må bra och vara lyckliga!

Avundsjuka är något som jag aldrig riktigt kommer att förstå mig på.

Saker att störa sig på

Här är en liten lista på saker som jag stör mig på i bloggar:
  • Endast skriver med centrerad text (svinjobbigt att läsa!!)
  • Särskrivningar, felstavningar (inte för att jag alltid stavar rätt, men en del borde verkligen använda rättstavningsprogram), endast löpande text (inga stycken)
  • Bara text - inga bilder
  • Ingen bild på sig själv, alltid kul att få ansikte på den som skriver (de "personliga" bloggar utan bild på sig själv besöker jag aldrig igen)
  • Massa reklam (slöar ner sidan, ser stökigt ut, jobbigt att fokusera på text)
  • Skriver samma sak om och om igen
  • Säger A men inte B (what's the point, få mer kommentarer från nyfikna läsare?!)
  • Publicerar endast bilder som inte är ens egna (från t.ex. we♥it, flickr, red.anm.)
  • Fjäsk, oändligt med fjäsk (finns det något värre än fjäsk?)
Min lista kan bli längre, men eftersom jag skrev i den inledande texten ...en liten lista så får jag väl sluta nu.

Frustrerande!

En extremt gammal bild, från 2003 eller så.

Just nu i skolan så läser jag en mattekurs, som vi måste ha med oss i lärarutbildningen, och den gör mig extremt frustrerad! Inte av den anledning att jag tycker det är svårt utan det får mig att inse hur kasst det är att jag inte fick hjälp med mina matematiksvårigheter redan i lågstadiet eller mellanstadiet. Jag minns att jag och mina föräldrar bad om det, men jag fick ingen hjälp. Förstår man inte och inte heller lär sig så slutar man att bry sig. På högstadiet fick jag till slut gå med några andra i klassen till en speciallärare, men jag kan inte minnas att jag lärt mig något därifrån. Minns att vi spelade kort och pratade bort tiden. På gymnasiet minns jag inte när jag fick hjälpen, men jag tror det var sista terminen för att få godkänt i matte A. Den läraren var bra, men skadan var ju redan gjord, jag lärde mig matten utantill och fick godkänt. Men inte fan fastnade något, jag hade ju inga grunder att stå på. Nu sitter jag här, frustrerad och orolig över hur sjutton mattetentan skall gå på måndag. Jag förstår ju verkligen ingenting, även om jag lärt mig vad ordet algoritm betyder. Vafan skall jag kunna det för?!

Dessutom har jag en känsla av att jag inte är ensam om denna erfarenheten. Fy för lärare och skolor som inte fångar upp och hjälper elever som behöver det. En sådan lärare kommer jag aldrig att bli!! Tro mig...

att ta sig till england

Igår satt jag och kikade på google maps, enligt den sidan så skall det ta 31 dagar att gå till England från mig. Så jag och min kusin inledde en liten diskussion hur man skall ta sig dit lättast, om man inte vill gå (eller ta färjan), vi kom fram till att vi kan hämta lilla ekan från stugan i Gårdsjö (Värmland) och åka över havet. Vi diskuterade även vilken väg som var lättast, valet föll för vägen som ni ser här ovan. Dock insåg jag nyligen att målet visst blev Skottland och inte England. Jaja.. jag ler, spelar dum och låtsas att det är England, fördelen med att vara blond.

Tidigare inlägg