Be your own!
Erkänn frääään vodkaflaska?! Väldigt Mikka!
Vet ni vad jag stör mig på? Att när man läser bloggar så glömmer man nästan av vems blogg man är inne på för att alla, alla, alla ser likadana ut! Jag blandar ihop hur många som helst, får varenda gång kolla två gånger extra för att veta vems jag läser. Är det så illa att nästan alla har samma smak och stil? Guuu va tråkigt.
Jag stör mig också på folk som hela tiden skall göra exakt samma sak som en själv, även på folk som alltid tar det säkra för det osäkra. Folk som inte slänger sig in i nya saker, som inte vågar göra något utan att ha folk vid sin sida som de alltid har haft där. God dammit, ut i världen, lär känna nytt folk men framförallt lär känna Dig själv!
Något jag stör mig mer på är folk på Facebook som uppdaterar sina statusar med typ "ååh, va jag älskar dig min underbara pojk/flickvän, fästman/fästmö" eller klassikern "min lilla prins/prinsessa börjar bli stor och kan nu säga mamma" (fast i själva verket så kan inte barnet det för den är alldeles för liten, utan har bara ljudat fram något som låter som mamma. Det är därför som det heter mamma/pappa, för det ligger så naturligt i barnets mun).
Folk fattar att ni älskar era respektive och era barn, varför måste ni skriva om det på Facebook? Säg det till dem istället. Ingen orkar läsa om barnspyor och att ni skall mysa med er älskade fästman, helt ointressant för alla utom er själva. Jag har valt "dölj" på folk som uppdaterar sina statusar med sådant, för sådana skriver om det varenda jä*la gång. En gång av 10 räcker, för visa uppskattning är bra, väldigt bra... men att skriva om enbart det är inte uppskattning, det är tjötigt.
Jag är inte bitter, bara trött på folk som inte är sina egna, som inte gör saker för sin skull. Lev genom er själva och inte genom andra. Ett tips från coachen ;)
Killar = två typer?
När man är så aktiv på nätet som jag är via t.ex. facebook, blogg och twitter så får man stöta på en hel del knäppgökar, även i verkliga livet. Roligast har jag nog haft åt killars reaktioner när de får reda på vad jag pluggar till.
Man kan av genomsnittsreaktionerna dela upp killarna i två kategorier, ungefär såhär kan det se ut eller låta:
Kategori 1: Jaha, varför utbildar man sig till att passa barn och till ett så underbetalt yrke?
Kategori 2: Åh, skall du bli lärare?! En sådan med sexiga glasögon, tajt kjol och pekpinne?
Vid några tillfällen har jag nämnt att jag gärna skulle vilja utbilda mig/jobba med reklam, foto... media helt enkelt. Även här kan man ta genomsnittsreaktionerna och dela upp killarna i två kategorier.
Kategori 1: Oj, va bra, då kommer du utvecklas mycket och förmodligen tjäna bra!
Kategori 2: Åh, skall du springa runt på möten i sexiga glasögon, tajt kjol och bita dig i läppen? Ha eget kontor?
Haha, förlåt om jag generaliserar väldigt mycket nu, men det är faktiskt sant. Det är ungefär de här reaktionerna som jag får av killar, både på nätet och i verkliga livet. Va skall man dra för slutsatser av detta? Jag tror jag lämnar min väldigt vetenskapliga avhandling som den är, ni får dra egna slutsatser. Jag skall fortsätta att fnissa åt det.
the past and the future
Jag har insett att jag många gånger är för snäll, för snäll för mitt eget bästa, jag har en förmåga att alltid sätta mig själv i andra hand. Det beror endast på att jag alltid bryr mig om hur andra mår och att andra skall ha det bra. Det är sådan jag är som vän, men när folk på något vis sviker mig, utnyttjar mig eller behandlar mig (eller andra i min närhet) illa så kapar jag oftast direkt. Jag har slutat att ge folk mer än en chans till mitt förtroende, antingen så vårdar man en vänskap eller inte och gör man inte det så mår man oftast väldigt dåligt själv, i grund och botten.
Det finns en del människor som mår så dåligt att de inför andra kan ljuga och spela en roll för att få med personer och trycka ner andra, de får oftast med personer som själva mår dåligt och/eller har dåligt självförtroende. Först försöker de få personers medlidande, finna ömma punkter, scanna läget för att hitta personer de kan ta över, sedan väljer de ut personer som de kan ta över och vilka han/hon kan putta bort från gruppen. Ett hemskt beteende och är man inte en människokännare eller har dåligt självförtroende så är det svårt att genomskåda dessa personer.
Jag vet inte vem jag skall tycka mest synd om, personen som manipulerar eller den som blir manipulerad? Jag vet bara att det är jobbigt att stå bredvid när människor, som är väldigt snälla och goa, blir manipulerade av sådana personer.
Det finns alltid en anledning till varför en del människor inte kommer finnas i min framtid.
purppura
(usch, vilka feta armar jag har, ser ut som jag får börja gymma igen.)
Egentligen så skulle jag med det här inlägget berätta något helt meningslöst för er, dvs att jag skall måla mina naglar lila när jag kommer hem från jobbet. Men när jag satt och fixade ljuset med bilden så insåg jag vilket fint ord lila är och att det är fint på de flesta språken (på de språken jag vet vad lila heter). Så därför skriver jag om det istället. Jag har aldrig vart ett riktigt fan av lila, lila har känts som en dålig rip off på rosa (alla vet väl att jag älskar typ allt som är rosa?!) men nu börjar jag gilla det. Inreder trots allt med plommonlila och äpplegrönt som accentfärg i vardagsrumsdelen i lägenheten, så det är nog en färg som växer på mig. Nu verkar det som att jag t.o.m tycker om att ha lila på naglarna, kan däremot inte lokalisera några lila plagg i mina garderober och byråer, hur mycket jag än letar och funderar. Något borde jag ha.
Visste ni föresten att purppura är lila på finska? Typ det enda finska ordet som är fint (jag är faktiskt lite finne, typ en tredjedel... kanske därför jag alkohol och är så blek?), inte för att jag kan så många mer men. Ja, det är ett fint ord, det var väl ungefär det jag ville säga och att jag numera tycker om lila trots att det ändå är en rip off på rosa.
Nu blir det jobb, som resten av helgen. Så det ska jag ägna mig åt, jobba och sakna Simon (eller föredrar ni namnet Mr S?)
One look, no hesitation, I'm slippin' into you
Nu måste ni tycka att jag är helt knäpp som bytt design på bloggen igen, men jag var inte nöjd med den gamla så jag fick ett litet kreativt ryck förut. Har lite till som jag skall ändra men jag måste ropa på Maria först så får hon hjälpa mig. Nu känner jag dock att bloggen är väldigt Mikka :)
Man hinner med en himla massa när man går upp tidigt och jag vet inte om min dag hade kunnat börja så mycket bättre faktiskt. Svårt att slå de :) Nu är det dags att ta tag i en rapport jag skall skriva, känns lagom kul när jag är inne i mitt kreativa flow, hade gärna velat fixa färdigt Karolins design också. Sen fortsätta med Annas, sen har jag fått förfrågan av Sigrid med, som jag glömt att svara på (förlåt!). Jag skall göra mitt bästa tjejer, men just nu får skolan gå före, hoppas ni förstår.
F.ö så är jag grymt sugen på att ta mitt domän istället för iPink.blogg.se, men de känns lite trist också, samtidigt så har jag varken tid eller lust att uppdatera hemsidan. Jag vill inte heller tappa bort mitt alterego, Rebelle, heller. Förut var jag Mikka/Rebelle, nu känns det som jag är Mikka/iPink... tråkigt. Jag googlade iPink förut och fick fram snuskiga sidor, det känns inte jättekul heller :P
Att handla...
Just nu är jag lite ur form om man säger så, jag vet inte vad jag skall handla, hur mycket etc. Förut var det lite lättare, när man var två, det gick ju på rutin liksom... men nu?! WHAT?! Hur gör man och hur mycket behöver en person?
Måste ta mig till affären idag och köpa mjölk. Det är väl sjukt tråkigt att köpa eller? Gå till affären för att köpa mjölk. Måste komma på något mer att köpa, annars känns det så himla onödigt... men mjölk till kaffet mååste jag ha! Efter lite närmare efterforskningar så har jag lärt mig att för mig räcker det med ett litet paket mjölk i veckan, istället för 2-3 stora paket. Ekonomiskt! Brödet räcker längre också... ja, allt egentligen. Nu skall jag bara komma på hur mycket som går åt i veckan. Boring!
Någon med liknande problem? Fast det är skönt att få bestämma allt själv...
Jag är ett typiskt småsyskon.
Småsyskon: Är de som bryter mot traditioner, rebelliska, tar mer risker, konstnärliga.
Hittade en artikel för ett tag sen av Elisabeth Schönbeck, om syskonrelationer. Där beskrev hon roller som man får beroende på vilken rang man har som syskon, jag är lillasyster och har en storebror. Jag känner igen mig som sjuttan och även min bror. Det är lite läskigt.
Jag har alltid haft behov av att testa nya saker, tänja på gränser och göra tvärtom. Enda sen jag var liten har jag varit bestämd och aldrig rädd för att säga vad jag tycker och tänker. Nu kan jag däremot tänka först och tala sen, förr var jag lite väl snabb med mina åsikter, vilket kan ha skadat mer än vad det har gjort nytta.
Redan på dagis fick fröknarna smaka på min bestämdhet och jag har fått höra i efterhand att det var många samtal mellan mina föräldrar och personal. Mina föräldrar berättade om ett tillfälle när det var kalas på dagis och det var något som inte passade Fröken Mikka, då stod jag i hallen och var förbannad, skulle inte alls vara med. Ute på gården på dagis var det jag som alltid var skitigast, klättrade i träd och härjade, medans de flesta andra flickor gungade eller gjorde sandkakor. Jag har alltid trivts bäst med att umgås med killar och kommer bäst överens med dem, visst har jag goa tjejkompisar med men jag kommer alltid närmare killar. Kanske för att jag är rak och ärlig? Inte någon som smusslar bakom ryggen eller snackar skit. Medan de flesta tjejer på högstadiet försökte få bekräftelse och gjorde allt för att få umgås med de "populära" har jag alltid valt egna vägar och skitit i vad folk egentligen tyckt. Jag har egentligen aldrig varit otrygg i mig själv, även om jag kanske kan anses som blyg men det beror på att jag vid vissa tillfällen är en observatör.
Att jag är observatör är något som har kommit på senare år, vilket försvinner mer och mer. Jag tror det beror på händelser och dispyter som jag haft med lärare i tonåren. Ett exempel är när jag gjorde mitt projektarbete sista året på gymnasiet och vad jag än gjorde så blev min handledare aldrig nöjd. Jag gjorde allt som hon bad och allt hon pekade på gjorde jag om och det var aldrig bra nog. Det sänkte mitt självförtroende till nästan botten, vilket jag aldrig hade erkänt då, för när man är som mig vill man gärna prestera hela tiden och göra sitt bästa. Det är sådan jag är, petnoga och ser detaljer. Men jag vågade säga ifrån, det tog emot men jag gjorde det och nu har den händelsen gjort mig starkare och jag tar ingen skit. Konstruktiv kritik tar jag, för det hjälper mig, men skit, nej tack, det klarar man sig utan och det skall man inte behöva ta.
Enda sen jag var liten har jag dessutom varit väldigt pysslig, på dagis kunde jag plocka fram kritor och papper för att sitta och måla i timmar. Samma sak hemma, det har nog varit min trygga punkt i livet och tidigt har jag sett detaljer. På högstadiet när min familj fick den första digitalkameran la jag beslag på den ganska snabbt och började fota och helt naturligt så föll det på plats. Jag såg vilken vinkel jag skulle ta bilden ifrån, hur nära jag behöver gå och vart fokus skulle vara. Så att jag skulle söka in på medieprogrammet på gymnasiet var självklart för mig, där valde jag att inrikta mig på grafisk design och foto. Mina tre år på gymnasiet är de år som jag saknar mest!
Den rebelliska sidan av mig är väl den som mina föräldrar kanske uppskattar minst, antar jag?! Men nu är dem väl rätt vana, mormor var dock inte lika överlycklig när jag vågade visa min första tatuering. Fast hon har väl vant sig med ;) Tatueringar och kroppskonst överlag har jag intresserat mig av enda sen jag var liten, min första kontakt med tatueringar (som jag minns) var på dagis och en praktikant hade en ros på armen och sen dess har jag vetat att jag skall tatuera mig. Däremot har jag valt att vara försiktig med piercingar, har i naveln och ett hål i vardera öra. Men funderar på en tragus, diskret och snygg, även töjningar gillar jag. Man kan ju töja 10mm och sen om man ångrar sig låta de växa igen, är lite nyfiken!
För er som inte vet så använder jag ju mig ofta av namnet Rebelle, som även min hemsida heter (som just nu ligger på is och är till hundarna). Just för att det passar så bra in på mig, jag är den rebelliska flickan, ReBelle. Funderar på att lägga ner hemsidan och ta namnet till bloggen istället.
Detta blev ett långt inlägg, orkar ni läsa så skall ni ha en stor eloge! ;) Sätter dock punkt här även om jag skulle kunna fortsätta skriva om mitt liv som rebell i evigheter.
Glada ord?
Har ni några ord som ni blir lite extra lyckliga av? Jag har några och idag kom jag att tänka på ett, C-vitamin! När jag tänker på det så får jag upp glada bilder i huvudet, fina färger, leenden, solstrålar, m.m. Känner mig lite trött och hängig idag så lite C-vitaminer vore kanske inte helt fel ändå. Får nog ta mig en apelsin sen om det finns några kvar, har en sambo som gillar fruktstunder lika mycket som barnen på dagis.
Idag har jag varit på dagis och haft det ganska lugnt, det är så många sjuka och lediga barn att vi bara hade 5 st. Det är både skönt och tråkigt. Skönt att man hinner sitta ner med dem och ta det lugnt, måla lite och pyssla. Men det är ju tråkigt att dagen segar sig lite mer. Fast barnen leker så bra och det är huvudsaken att de har roligt :) Vi har iaf kunnat göra lite påskpyssel, sångsamling och fruktstund. Det kan vi ju annars också men det kändes inte så stressigt idag.
Hur var Er måndag?
uppskattning & tacksamhet
Tack!
För några dagar sen så uttryckte Alisa sin tacksamhet till vänner, bekanta, familj osv. då slog det mig hur otacksam man kan vara. Jag försöker visa uppskattning och tacksamhet till mina vänner och min familj men kommer det fram till de berörda? Är det bara jag som tror att jag visar det, eller vet de om det? Kan ju vara en svår balans, kan jag tänka mig.
Att visa uppskattning och tacksamhet behöver inte innebära att man köper blommor eller presenter till den andre. En kram, ett tack eller bara att finnas där för någon räcker oftast mycket längre än ting. Personligen så tycker jag det är jättemysigt att få en liten blomma eller present, bara för att, inte för att det är någon speciell dag. Men det kan bli lätt att man förväntar sig att få sådant hela tiden och man glömmer de små sakerna som just en kram kan betyda.
Så gott folk, är ni inte bra på det så tycker jag att ni skall bli det. Och kom ihåg att ett "tack för hjälpen", "tack för att du lyssnade" eller bara ett tack eller en kram räcker långt för att folk skall känna värme.
Nu är det helg!
ÄNTLIGEN LÖRDAG!! Har haft den mest konstiga och jobbiga vecka så det känns skönt att den börjar lida mot sitt slut. Däremot vaknade jag med halsont vid 7:30, bara att kliva upp så jag drog med täcket till soffan. Så där sitter jag fortfarande, dricker mitt Söder Te, hundarna ligger här och snarkar ♥ solen skiner dessutom!
På dagens agenda står det städ och tjejmiddag hos en klasskompis. C kommer hit vid 15-tiden så skall vi sminka oss och bli lite snygga. Annars tänker jag inte göra så mycket mer, känner att kropp och huvud behöver lite ro. Jag är bara så himla glad över att fått tillbaka kontrollen över min kropp, vilket jag inte haft sen jag gick i nian eller något och tränade nästan varje dag. Snart borde jag kunna komma i min kläder jag hade då, har sparat en del från den tiden, just för att kunna säga att nu är jag där igen. Jag tror annars det kan bli lätt att bli lite för besatt av vikt och kropp och det är inte min avsikt, men då var jag nöjd även om jag tyckte jag var tjock. Ser man på bilder från den tiden så var jag verkligen inte det. Kurvorna kan man inte göra så mycket åt ;) men man är väl kvinna?! Däremot så blir brösten bara mindre och mindre, what the?! De får ju gärna vara större :P Någon som vill skänka några kronor så jag kan spara till en operation? Haha!
Nä men det är så skönt när man märker skillnad och när folk ser det och säger att jag ser smal ut. Så skönt! Det får mig att vilja kämpa ännu mer :)
iFån
Måste nog skaffa en nu, har stått emot såå länge. Tror inte det går längre faktiskt. En svart vill jag ha :] Söt! Eftersom jag är en apple-tjej in i själen så måste jag ha en, eller hur?
no calories
När min mamma köper vin så kollar hon aldrig efter smak eller så utan hon går på flaskans utseende och jag har insett att jag är lite sådan också. Börjar dessutom att fundera på om Dennis är sån med. Cola-burken här ovanför köpte han för ett tag sen när vi åt pizza, han tyckte att den var så fin, inte för att han ville ha cola light (det dricker han inte), utan för burkens utseende. Jag som sällan köper cola light drack den för burken var så söt. Är man lite knäpp eller bara lättpåverkad? Jag önskar dock att alla burkar var såhär gulliga, piggar upp :)
Påverkar flaskors/burkars utseende vad ni köper?
Det blev föresten inte så mycket mer med min förkylning, mådde piss i fredags och i lördags satt det bara på halsen men jag var hur pigg som helst. Orkade gå på stan med Lizette, fick köpa nya skor då dragkedjan på mina stövlar paja (grrr!!!) och så köpte jag en skitsnygg dress till Halloween! Min kurskompis skall ha fest med kändistema och jag har tolkat det på mitt egna sätt ;) Kan inte avslöja än vad jag skall vara..kanske ikväll när jag hämtat mina saker hos Liz.
höstligt ute, sommar i bloggen
Nu är det lite dött och tyst här igen...
Kanske dags att ändra bilderna i headern, till något mer höstligt. Å andra sidan så vill jag suga lite mer på sommaren... bara l i i t e till.
Tror nog att sommaren får stanna i bloggen ett tag till.
Lite blandat från sommarens härligheter.
the hills
Okej, jag kanske är lite sent ute men idag fick jag för mig att kolla på The Hills, har sett lite innan när man slözappat i soffan och vad fasen är dealen med The Hills?! Har säkert inte kollat på flera månader och Heide och Spencer bråkar fortfarande.. det är ungefär som Days of our Lifes. Skitkasst och superbooooring! Så kan någon snälla förklara för mig varför det är sån hysteri runt dessa bittra och trökiga människor?
MADtv
MADtv