Mickan

Det här med att skaffa barn...

Jag och bebis-Wilmer förra sommaren.

Jag har funderat lite över en sak, det är så himla många i min vänskapskrets som har barn. Innan var jag väldigt säker på att jag ville ha barn, men jag vet ärligt inte längre hur jag känner för det? Måste man skaffa barn? När man säger till någon (för att se reaktionen) att man inte vill ha barn, så kan folk bli sura. Precis som att det är en självklarhet att man skall skaffa barn. Men ingen ifrågasätter när man säger att man vill ha barn. Hur vet man att man är redo för barn? Blir man ens redo? Man har ju absolut ingen aning om vad det är för en liten knodd som tittar ut. Är man redo för just det barnet? Jag menar, barn kan jag ta hand om, det är jag duktig på. Men ingen vet vad för barn man får. Kanske får ett barn som är sjukt, har en utvecklingsstörning osv.

Det kanske är så enkelt att det handlar om att jag är i ett skede i livet där det inte passar att skaffa barn (ja, dels för att jag är singel, hehe), är student och har inget fast jobb. Fast jobb och bra bostad är ett måste innan jag ens tänker på att skaffa barn. För att leva lika fattigt som jag gör nu, med barn... no fucking way! Men vem vet, en dag kanske det känns rätt. Sen en sak till som jag har tänkt på, jag kan mycket väl nöja mig med ett barn, rent egoistiskt. Men man har ju hört att ensambarn gärna hade önskat sig ett syskon, för att ha någon att dela minnen med när de blir äldre. Men jag vet inte... skall man behöva tänka på det med?

Fram tills det blir aktuellt med barn, om det blir aktuellt, så är jag nöjd och glad med att passa kompisars barn. Men OM jag fick välja, så skulle jag välja att kidnappa Lovisa på heltid. Världens grymmaste unge. Och hennes storasyster skulle isåfall vara Alva. Får man göra så? Kidnappa barn. :P

Bara lite flummiga funderingar från en fundersam och flummig Mikka ;)

Jag tycker att det är lite överskattat att alla måste ha barn i en viss ålder

samma sak gäller med de andra funderingarna i tonåren



Måste man ha bil för att vara lycklig? -Nej

Måste man bli kär för att vara lycklig ? - Nej

Måste man resa utomlands varje sommar? - Nej



Det viktigaste är att ha tak under huvudet och ett jobb

så att du kan betala mat ,kläder , huset du bor i



det räcker gott för att få ett tryggt liv



De stackars barnen i U-länderna som får brottas med

dåligt vatten sjukdomar och svält skulle bli överlyckliga

med att bo här i Sverige...



och det skall vi också vara tacksamma för

Nu tänker du i mina banor. Jag har haft dessa tankar i säkert 10 år nu. Och inte blir jag yngre.......

Jag har full förståelse för att inte alla vill ha barn! Jag känner flera stycken som inte är säkra på om de vill ha barn i framtiden. Och det är ju idiotiskt att "skaffa" (sjukt ord i det sammanhanget) barn om man inte verkligen längtar efter det. Men om du en dag vill ha barn och då får det, så spelar det ingen roll vem det är, för kärleken finns där ändå. Och du är ju med och formar det, hela tiden. Man får inte ett elakt barn om inte något gått fel under tiden. Att få ett barn med funktionshinder är en stor sorg men då får man gå igenom den sorgen. Men jag förstår precis vad du menar. Den största anledningen till att jag nog inte vill ha fler barn är att jag iom Svantes diagnos har insett att det faktiskt kan gå fel. Och med den insikten så förstår jag hur mycket mer fel det kan gå. Jag har 2 underbara och vet inte om jag vill utsätta mig för risken att älska en till och sen förlora den.