Be your own!
Vet inte riktigt om jag är en av dem? :S
Haha. Känner igen allt det där som man så gärna stör sig på :D
Sen det här "Klistra in det här ifall du har...", sjukt löjlig och uttjatad
Fan va gött med lite bitter-Mikka! ;) Nu börjar det likna nåt! We like! hehe... Jag brukar kategoriskt hide'a alla som skriver ett enda ord om äckligheter som dom själva eller deras barn har för sej.
Bra sagt Mikka jag kunde inte sagt det bättre
Word.
Singlar gör mig förbryllad. Jag har själv inte varit singel på 5 år nu, och börjar få en konstig känsla av att det finns två "läger” som inte kan förstå varandra, nämligen singeltjejer och partjejer. Som partjej är jag trött på att bli påhoppad, ifrågasatt och anklagad för att inte äga min självständighet och leva genom mig själv, bara för att jag har valt att dela mitt liv med mannen jag älskar.
För det första gör det mig väldigt förvånad att just du skriver så här, du som själv skrivit lyckliga anteckningar i din blogg om att du skulle träffa han som började på S, du som verkar tycka att barn är små fantastiska varelser, och som mer än gärna skriver något om eller publicerar en söt bild på dina hundar. Jag vill även påpeka att jag själv mycket sällan följer den exhibitionistiska impulsen att publicera oväsentliga statusuppdateringar på Facebook.
När man går in i ett seriöst förhållande innebär det såklart en del förändringar. Vissa av dem är väldigt lätta att vänja sig vid, t ex att ha någon som håller om en när man sover, någon att gå hem med från krogen – varje gång(!), någon som gör halva hushållsarbetet och halverar ens hyra, och att få pussas varje dag. Andra förändringar kräver mer arbete, motivation och vilja att kompromissa, t ex att någon plötsligt förväntar sig att man ska ringa och berätta vart man är någonstans om man tar sig en spontanutekväll, att behöva mötas halvvägs med någon beträffande värderingar, prioriteringar och framtidsplaner, och att förväntas ge extra mycket av sin tid och uppmärksamhet till en specifik person och finnas där mer än någon annan när den personen behöver det.
Som singel är man friare och självständigare. Man kan flörta med vem man vill när man vill, man styr och ställer över sin egen lägenhet, man behöver aldrig planera sin tid efter någon annans schema, man kan hastigt och lustigt bestämma sig för att spendera det närmaste året i Peru utan att någon har några invändningar, eller jobba 16 timmar om dygnet i en vecka utan att någon sitter besviken vid köksbordet vid middagstid.
Beroende på vilken av dessa två livsstilar man väljer kommer ens liv och prioriteringar att se olika ut, och följaktligen även Facebook-uppdateringarna. Medan singeltjejen exalterat skriver ”Yeeeey, party ikväll!!” kanske partjejen vill skrika ut ”Jag älskar dig mer än livet självt min godbit!!”, kanske för tredje gången den veckan, men det är så stark känslan är. Om man är förälder (vilket jag ännu inte har någon erfarenhet av) kan jag tänka mig att prioriteringar och fokus ändras ännu mer. Att spädbarnet råkade klämma ur sig två stycken ”ma” efter varandra kanske var hur stort som helst, att bli (eller tro sig bli) kallad mamma för första gången, jag kan inte ens drömma om hur det måste kännas…
Min slutsats är att jag tror att det är lite väl generaliserande att påstå att tjejen som gång på gång skriker ut på Facebook att hon älskar sin pojkvän eller har fått smak på hur det kan kännas att bli kallad mamma, inte lever för sin egen skull. Hon har helt enkelt andra prioriteringar än du. Hon VILL leva i ett kärleksfullt förhållande, hon VILL låta sig förtrollas av sitt spädbarn. Hon har själv valt det livet framför att vara en självständig singeltjej. Hon lever SIN TYP av livsstil fullt ut – för sin egen skull. Att kompromissa och anpassa sig efter människorna i sin närmaste omgivning, att vara en omtänksam sambo eller engagerad förälder, är nog mer en fråga om mognad än om att ge upp det som är sitt. Så istället för att förakta och ifrågasätta varandras livsval, varför kan vi inte försöka förstå och respektera varandra och att vi lever olika?
Låter det jag skriver vettigt, eller vad är det i relationen mellan singel- och partjejer jag har missat?? Tacksam för förklaring. :)
Malin, jag tror du bara har missuppfattat. Jag kanske skulle ha varit mer tydlig i mitt inlägg att jag inte pekar på alla utan de personer som verkligen lever sitt liv genom andra. Jag har många kompisar som både har barn och förhållande som inte lever livet genom dem.
Jag hade haft det enormt jobbigt annars eftersom jag är den enda singeltjejen i mitt umgänge, nästan den enda iaf.
Jag förstår även att du reagera som du gör, om du nu som du säger, har blivit ifrågasatt. Men det var inte på det sättet jag skrev utan jag ville få igång tankarna hos de som aldrig gör något för sin egen skull utan stannar hemma med sin pojkvän dag ut och dag in. Jag har varit där själv och har på den vägen förlorat många vänner.
Om man nu älskar sin pojkvän, säg det till honom, skriv inte det i varenda jä*la statusuppdatering på FB. För det finns INGEN som bryr sig mer än de två som är i förhållandet och det är tröttsamt att behöva läsa det om och om igen (tack och lov för döljfunktionen!)
Tror inte jag behöver förklara så mycket mer än att jag pekar på de som lever sitt liv genom andra, gör du inte det så är det väl bara att skaka av sig det jag har skrivit, pusta ut och inte ta åt sig.
Vad gäller statusuppdateringarna så stör jag mig nog ännu mer på såna som tror att hela världen vill veta att man "precis varit och tränat" eller "ska käka pasta till middag idag" än de som skriver att de älskar nån eller att bebisen gjorde nåt sött. Men det är ju en smaksak. Som du säger: tack och lov för döljfunktonen!
Och håller givetvis fullständigt med om att man inte får bli någon slav i sitt förhållande eller låta mammarollen vara det enda meningsfulla man har, det verkar både tråkigt och ohälsosamt! Lagom är bäst helt enkelt. :)
